Filmfest
Så här precis lagom sent kommer jag på att min trogna läsarskara kanske vill kika in på Göteborgs Filmfestivals blogg där jag senaste veckan huserat. Vi är tre stycken som bloggat om allt och inget under festivalen och jag tycker att det ger en rätt just input om man är intresserad av vad festivalen bjuder på.
Filmer jag sett som förtjänar att nämnas är Avalon, The Orheim Company, Either Way, Chickens With Plums, Quirky Guys and Girls, Generation P och RUM 1112.
Födelsedagskalas
Hade en riktigt trevlig födelsedag i helgen men blommor och blader. Provade att koka Ragu alla Napoletana från Två Hungriga Italienare, vilket var gott. Jag väljer att anamma gryttrenden med öppna armar, yes yes.
Res och kaffesugen
Ett kaffekollage med tillhörande miljöer. New York, Sorento och Barcelona. Jag vill ut.
The High Line
Nästa tips till mig själv inför NY resan blir ett återbesök till något som heter the New York High Line. Ett gammalt järnvägsspår som går uppe i luften mellan höghusen och som idag är ombyggt till boardwalk/botanisk trädgård. Senaste jag var i New York var vi där i höstkylan, väldigt vackert. Jag har dock svårt att tro att det slår en promenad bland vårblommiga träd som förhoppningsvis blir fallet nu i april.
The Earth Room
Mer att göra i New York. Fick för ett par veckor sedan tipset om något som heter The New York Earth Room. Ett konstverk av Walter de Maria som upprättades 1977 och som helt enkelt består av ett rum fyllt av jord. Det låter kanske simpelt nog men enligt Simon, som tipset kom ifrån, är det nummer 1 om man bara ska se en sak när man är i NY. Rummet ligger på 141 Wooster Street. Jag känner att jag måste dit.
The City Hall Loop
Jag är stolt över att inom kort kunna pricka av våren i New York och därmed ha besökt staden i alla fyra årstider. I och med att jag varit där tidigare så tänkte jag att det är dags att börja planera sin resa lite tydligare. Därför kommer jag framöver att lägga upp olika uppslag på sådant som man kan eller bör göra när man är där.
Först ut är The City Hall Loop. En station som byggdes för invigningen av stadens tunnelbanesystem i början av 1900-talet. Det är ett riktigt skrytbygge i art nouveau stil som skulle representera den nya tunnelbanan. Stationen har inte använts sedan 1945 och har under delar av 1900-talet varit helt bortglömd. Idag används den för att vända tågen på ändstationen City Hall. Det är också det ända sättet att se stationen, alltså att sitta kvar på tåget när det åker runt för att byta riktning.
Oslo 31 Augusti
Efter helgens recensioner av Oslo 31 Augusti kändes det som en fröjd att boka biljetten till lördagens sena visning. Det är så sällan suget efter bio och dramat faller inom ramen för samma entusiasm så då gäller det att passa på. Jag satt på egen hand mitt i salongen, och så när som på ett par bakersta raden var jag helt ensam.
Filmen handlar om Anders, spelad helt klockrent av Anders Danielsen Lie, som är på väg ut ur ett heroinmissbruk. En på samma gång både dyster och hoppfull plot. Det muntra gör dock att det dystra blir desto mörkare. Vi får följa anders under en dag i Oslo ett par veckor innan hans rehab är över. Han hinner med de djupa samtalen, som ger allt och ingenting på samma gång. Han längtar och ger upp konstant. Den känsla som leder handlingen är viljan att känna något mer.
Det tema som för mig blir tydligast är hur människor som är smarta, välutbildade och kommer från så kallade goda förhållanden, aldrig har något att skylla på. För Anders blir följden av detta att han lever i en melankolisk gråskala där han hela tiden kan välja mellan svart eller vitt, att leva eller dö. Det är som att både döden och livet har genomskådats. Trots detta är det på något sätt ett vackert dygn i Oslo som vi får bevittna, eller åtminstone något på ytan hoppfullt och romantiskt skimrande.
Man behöver inte ha dödat sina känslor med knark för att känna igen sig i hopplösheten som infinner sig när man inte känner att man har något att brinna för. Något som driver på framåt. Ger oss anledning att fortsätta.
Det låter såklart deppigare än vad det är, annars hade jag aldrig orkat skriva det här. Jag är dock övertygad om att det när andan faller på knappast finns något bättre att ödsla tid på än att i sin ensamhet se en riktigt fin film och låta tankarnas pretentioner löpa linan ut.
Så tänkte jag.
Slappheten
God help you
Bistert brev från John till Paul som tros ha skickats 1971. Brevet är till salu med ett utropspris på runt 400 000 kr. Det är jobbigt att se en sak som den här då man inser att John hade kunnat kämpa för fred och kärlek i många år till om inte hans liv tagits ifrån honom alldeles för tidigt. Lennon avslutar med att skriva:
Inspite of it all
love to you both
from us two
Att Paul efter Johns död skriver Here Today är hör kanske till de vackraste beateln gjort under sin långa och briljanta karriär. Lyssna och njut.
Via Kulturnyheterna.